Min katt har fattat det där med att det är skönt att ligga i sängen och glo på tv.
Ja, vad är det man brukar säga, sådan matte sådan katt! (eller okej, det kanske man inte brukar)

Hoppas ni får en bra och trevlig skär-torsdag.

Igår hittade min sambo en myra i vardagsrummet, så vi bestämde oss för att hälla ut lite myrmedel vid altandörren men glömde naturligtvis bort det, och nu sitter jag med dörren öppen. Yay, välkommen in!

Går jag och gör något åt det? Nej, jag bloggar om det istället. Bra tänkt!

Hur som helst, vårat bostadsområde ligger tydligen ovanpå ett stort myrbo eller nåt och förra året vid den här tiden så satt jag med dörren öppen och morgonen därpå hade vi massvis med myror i lägenheten.




Det tog X antal dagar och X antal myrdosor för att bli av med alla.


Ett tips! Om du är sugen på att prova det här med macrofotografering, men vill inte lägga pengar på ett macroobjektiv det första du gör, utan istället köper närbildslinser, ge dig inte på att fota myror inomhus det första du gör då. Det blir inte bra, uppenbarligen.

Förra vintern när jag var i Västervik sprang jag på en svan och en and.
Svanen hade tydligen tagit sig dit ändå från Danmark, huruvida anden också härstammade från vårat grannland i söder eller och han hörde hemma i Västervik vet jag faktiskt inte.

Jag gillar hur anden påminner lite om hackspetten i Kalle Anka och hans vänner önskar God Jul
på första bilden. Sicken liten linslus.

(Bilderna i mitten är klickbara)

Dags att sova.
Imorgon är det jobb som gäller.

Ville bara visa en söt hund som jag såg häromveckan.



Puss och godnatt.

Apropå kråkor, så hittade jag några gamla bilder..

Idag känns det lite små jobbigt, jag har en konstig huvudvärk och hela världen snurrar.
Det är som att jag vore full, vinglar och har mig.
Men jag är ju inte full, har ju inte druckit en droppe på ett bra tag.

Antagligen beror det hela på att jag ökat på en av mina mediciner.
Man får hoppas att det läggar sig rätt snart.

Nu ropar Johan, måste hjälpa honom ute i köket.
Puss hej!

Kråkor är min favorit fågelsort.

Beror nog en hel del på Kråkan i Mamma Mu-böckerna, som för övrigt är en av de bästa barnböckerna någonsin, tillsammans med Pettson & Findus förstås.

Det känns, det är ju kallt ute.

Katten har beslutsångest och kan inte bestämma sig om hon vill vara inne eller ute, vilket innebär att dörren måste vara lite öppen, annars skriker hon.
Då fryser jag, för ja, jag måste sitta i bara linne, kan absolut inte ta på mig nån mer tröja, hur skulle det se ut.

Jag har varit på sjukgymnastik idag, fast min vanliga sjukgymnast var borta, och hennes vikarie var sjuk. Men det gick ändå i och med att jag vet hur jag ska göra övningarna.
Fast jag fuskade. Sen gick jag i affärer.

Nu är jag trött, nu ska jag vila.

Var ute på promenad idag, fotade.
Drog med mig sambon också, han var väldigt villig förvånande nog.

Vi gick en sväng i skogen, där vi här och där stötte på svarta skalbaggar..
9 hela och 3 halvor allt som allt, och som ni säkert förstår så var inte alla vid liv. Det hade dock varit väldigt kul, men det är nog lite jobbigt om man inte har nåt huvud.. eller rumpa. Hur äter och bajsar man då? Man får se det positivt, man blir inte så fet om höfterna. Att inte dietister tipsar om sånt!?

Tyvärr är det nu så att min kamera och daton inte riktigt vill samarbeta som jag vill att de ska göra (mycket elakt av dem), utan jag måste då använda en separat minneskortsläsare, och den är väldigt lååångt borta, säkert 2-3 meter, så jag orkar inte hämta den.
Jag bjuder i stället på några andra bilder, så får ni se de andra senare.
(om nåt av det som fotades idag fastnade på bild vill säga)

Tänk om man vore en liten fågel, vore inte så tokigt ändå.
Fast det är ändå skönt att vara människa så man kan gå in och värma sig när det blir lite kyligt ute. Visserligen låg jag och frös under ett täcke i soffan igår - inte särskilt behagligt.
Tror inte att fåglar bloggar så mycket heller, eller fotar, nej, fågellivet går nog bort trots allt.

Men söta är dem.

Det här lille gynnaren höll på att skrämma livet ur mig när jag gömde sig i min rabatt och låtsades vara en sten.
Mitt hjärta har nog aldrig slagit så fort.



Han satt stilla där jätte länge, men när jag väl fått hjärtat att slå hyffsat normalt igen och sprungit in för att hämta kameran så jag kunde fota honom, DÅ skuttar han iväg. Typiskt!