För en månad sen så var jag och firade min sambos brorsa som fyllde.
Ja, min sambo J, var naturligtvis med också.

Deras moster var där med familj och hund, som efter ett tag blev lite trött och vilade huvudet en stund på bordet.



På vägen hem så var månen framme och vi börja diskutera huruvida den var full eller inte, och jag kom på den bra iden att fota den, för då har i alla fall jag på grund av att man kan zooma in och frysa det hela, lättare att bedöma rundheten. Den var rund.
Jag tyckte hur som helst att månen att var ovanligt fin och fortsatte därför att fota.



Dagen därpå berättade J att han hade kolla upp det där, och månen var inte bara full, den var också en så kallad supermåne (klicka för med info), och så nära som den var då, har den inte varit på närmare 20 år och kommer inte att vara det heller.

Då är man glad att man fotade den, samtidigt som man vill slå sig själv för att man inte fotade mer än några få bilder, dessutom med en handhållen kamera genom rutan på en rullande bil.
Nästa gång ska jag vara beredd!