Orka med livet?
Livet är jobbigt ibland.
Gårdagen gick åt till att skriva ett brev till försäkringskassan bara för att arbetsförmedlingen är inkompetent och förstör för mig.. (orkar inte gå in närmare på det) ta sig till biblioteket och skriva ut, vilket var förvånansvärt krångligt, för naturligtvis vill inte min egna skrivare fungera. Slänga brevet på lådan och sen ta sig till apoteket och hämta ut medicin som jag ringde om att få utskriven för en vecka sen, då den jag hade tog slut på morgonen (igår morse alltså)
Tror ni läkaren skrivit ut recept åt mig? Icke, Nej, Noop, Negativt, Nä, Nix
Jag köper ett paket 500mg Panodil istället ihopp om att dem ska hjälpa något. Sen hem.
Äter lite efter att ha störtbölat en stund, somnar på soffan en stund, går och lägger mig i sängen istället, kollar klart på en film som går på tv, försöker sova....försöker sova...lägger en patiens på mobilen...försöker somna. Svettas ena sekunden, fryser andra. Vid halv sex-tiden somnar jag tillslut av ren utmattning med bultande huvudvärk och smärta i hela kroppen, trots överdosering av Panodilen.
Upp och ringa läkaren, eller ja en sköterska på avdelningen. Hon säger att hon ska säga till läkaren att han måste skriva ut medicinen idag. Går och lägger mig igen, men kan inte somna om så jag går upp igen och tittar en stund på tv. Kollar via internet om medicinen kommit in, har för ont för att orka göra något, inte ens kolla på tv. Myrkrypningar i hela kroppen, fryser, svettas, dunkande huvudvärk. Kollar receptet - nej fortfarande inget.
Dricker ett halvt snapsglas hasselnötslikör och ett halvt Absolut Mango för att lindra den värsta smärtan. Kollar recept. Försöker sova lite, lyckas tillslut sova några minuter.
Konstaterar att klockan är några minuter över fem och att läkaren bör ha gått hem utan att ha skrivit nåt recept.
Jag får psykbryt. Sambon ringer sjukvårdsupplysningen för att kolla om nån annan läkare kan skriva ut nåt men naturligtvis går inte det. Jag får bara mer och mer panikångest. Vi bestämmer oss för att åka till akuten (dem har hjälp mig innan) Kollar internet en sista gång, och tydligen hade han inte gått hem för där fanns nu ett recept, så vi kastar oss ut till bilen och hinner precis innan apoteket stänger.
Om en patiens äter starka smärtstillande men nu är helt utan och bör då ha väldigt ont +abstinens av att plötsligt vara utan, varför väntar man då med att skriva ut receptet tills några minuter innan apoteket stänger så att det är som gjort att patienten inte ska hinna få ut dem.
Frågan är också varför han inte skrev ut tidigare i veckan? Varför man ALLTID måste ringa minst 2 gånger och påminna honom om att han ska skriva ut recepten.
Nu tycker jag vi avslutar med något trevligare, den här bilden tog jag tidigare i år. Muntrar upp lite i alla fall. Mjukt och gosigt vatten.
Gårdagen gick åt till att skriva ett brev till försäkringskassan bara för att arbetsförmedlingen är inkompetent och förstör för mig.. (orkar inte gå in närmare på det) ta sig till biblioteket och skriva ut, vilket var förvånansvärt krångligt, för naturligtvis vill inte min egna skrivare fungera. Slänga brevet på lådan och sen ta sig till apoteket och hämta ut medicin som jag ringde om att få utskriven för en vecka sen, då den jag hade tog slut på morgonen (igår morse alltså)
Tror ni läkaren skrivit ut recept åt mig? Icke, Nej, Noop, Negativt, Nä, Nix
Jag köper ett paket 500mg Panodil istället ihopp om att dem ska hjälpa något. Sen hem.
Äter lite efter att ha störtbölat en stund, somnar på soffan en stund, går och lägger mig i sängen istället, kollar klart på en film som går på tv, försöker sova....försöker sova...lägger en patiens på mobilen...försöker somna. Svettas ena sekunden, fryser andra. Vid halv sex-tiden somnar jag tillslut av ren utmattning med bultande huvudvärk och smärta i hela kroppen, trots överdosering av Panodilen.
Upp och ringa läkaren, eller ja en sköterska på avdelningen. Hon säger att hon ska säga till läkaren att han måste skriva ut medicinen idag. Går och lägger mig igen, men kan inte somna om så jag går upp igen och tittar en stund på tv. Kollar via internet om medicinen kommit in, har för ont för att orka göra något, inte ens kolla på tv. Myrkrypningar i hela kroppen, fryser, svettas, dunkande huvudvärk. Kollar receptet - nej fortfarande inget.
Dricker ett halvt snapsglas hasselnötslikör och ett halvt Absolut Mango för att lindra den värsta smärtan. Kollar recept. Försöker sova lite, lyckas tillslut sova några minuter.
Konstaterar att klockan är några minuter över fem och att läkaren bör ha gått hem utan att ha skrivit nåt recept.
Jag får psykbryt. Sambon ringer sjukvårdsupplysningen för att kolla om nån annan läkare kan skriva ut nåt men naturligtvis går inte det. Jag får bara mer och mer panikångest. Vi bestämmer oss för att åka till akuten (dem har hjälp mig innan) Kollar internet en sista gång, och tydligen hade han inte gått hem för där fanns nu ett recept, så vi kastar oss ut till bilen och hinner precis innan apoteket stänger.
Om en patiens äter starka smärtstillande men nu är helt utan och bör då ha väldigt ont +abstinens av att plötsligt vara utan, varför väntar man då med att skriva ut receptet tills några minuter innan apoteket stänger så att det är som gjort att patienten inte ska hinna få ut dem.
Frågan är också varför han inte skrev ut tidigare i veckan? Varför man ALLTID måste ringa minst 2 gånger och påminna honom om att han ska skriva ut recepten.
Nu tycker jag vi avslutar med något trevligare, den här bilden tog jag tidigare i år. Muntrar upp lite i alla fall. Mjukt och gosigt vatten.
Kommentarer
