Jag var och badade i söndags, såå kallt.
Nästa gång får vi välja en sjö som inte är så djup, så att den kanske har värmts upp lite mer.

Johan fick för sig att han skulle fota mig lite, men det gick inte så bra.. Han tyckte att det var lite jobbigt för han fick sitta så obekvämt, och ljuset ändrade sig hela tiden. Välkommen till min värld, tänkte jag.
Men det är klart, han är van att fota i en studio.
Dessutom kläder, så då behöver han inte ha nån koll på hur nån modellshår ser ut, eller om man får dubbelhaka i nån viss vinkel. För det är han inte bra på, trots att jag försöker lära honom.

Jag frågar honom stup i kvarten, i och med att jag själv inte ser hur det ser ut.
Ligger håret bra? Jag får inte dubbelhaka? Det ser inte ut som jag har skitstora armar nu? etc.
Och får typ jämt till svar: Nä men det ser jättebra ut det där.

Ser kommer man hem, kollar på bilderna, tar bort alla med helt fel exponering, likaså dem med förj*vligt hår, groteskstora armar och liknande så återstår... en hyffsad bild. På den gör jag nån skum grimas och blundar.
Den bilden är dessutom den enda som man inte ser (kanske därför den blev hyffsad) att min mascara har runnit men inte försvunnit helt, så jag är kolsvart under ögonen.
VARFÖR SA HAN INTE DET?!

Men jag tycker om honom <3 även fast han är skäggig och sticksig.



När jag skulle ta mig upp ur vattnet så var jag tvungen att klättra upp för några hala, slemmiga och framförallt hårda stenar. Mina ben klarar inte riktigt av sånt, så jag slog mig på knäna, det ena fick jag ett stort blåmärka på och det andra rev/skrapa jag upp.
Johan var iväg en bit bort när jag gick upp, och blev en aning orolig när han kom tillbaka och såg mig.. därför att blod + vatten = ser ut som ännu mer blod.